Persson & Reinfeldt
Jaha, partiledardebatt mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt igår. En del skarpa ord, men inget ös... Jag hade nog inte förväntat mig att Reinfeldt skulle vara så lugn och skicklig som han var, men jag tror att vi ser en ny skicklig politiker och debattör växa fram. Persson var som vanligt väl förberedd och visade åter igen att han är en av landets främsta retoriker idag. Synd bara att han snackar så mycket skit!
Om man inte känner till knepen man kan ta till för att öka förtroendet, litar man bara mer på honom, men för oss som genomskådar Persson blir det rent löjeväckande när han tar av sig glasögonen för att "släppa folk in på livet". Men Reinfeldt tacklade honom bra och höjde aldrig rösten och han blev aldrig märkbart störd. Det var bra att Reinfeldt tog upp sossarnas skattesänkningar för höginkomsttagarna, men man är ute på tunn is när man börjar tala om verkliga siffror i skattelättnader för debattmotståndaren - 100 000 kronor om året i sänkning för tillexempel partiledarna själva... Det kändes ändå som att det fungerade.
Persson, Persson, Persson... Nu gjorde du det igen... Du sa att ni har fått reda upp den ekonomiska kris som högerregeringen skapade i början av nittiotalet. Lägg av för fan! Du om någon borde inse att det är omöjligt att göra sådana förändringar på tre år. Det som skedde var, och det vet du - men du försöker övertyga folket om nåt annat, att haela västvärlden gick in i en depressionsliknande lågkonjunktur, vilken föregicks av en högkonjunktur av dittills osedda mått. Ekonomin var på väg upp praktiskt taget hela efterkrigstiden, men det var 1985 som dödsstöten sattes in av Palmes regering; Avregleringen av kreditmarknaden och borttagandet av bankernas utlåningstak. Fastighetspriserna började falla redan 1990 och den allmänna krisen var oundviklig redan vid årsskiftet 1990-91. Som ett litet exempel var Nordbankens kreditförluster år 1990 4,2 miljarder kronor.
En intressant iakttagelse i sammanhanget är det ekonomiska läget i landet på sensommaren 1994. Arbetslösheten hade ökat lavinartat och budgetunderskottet blev större och större, men i augusti hade arbetslösheten börjat komma under kontroll och ökade inte längre smtidigt som budgetunderskottet var på väg att stabiliseras. Men jag har hört Persson säga förut att det är deras förtjänst att arbetslösheten sjönk i slutet på 94 och början av 95. Inte ens Sossarna klarar vända ett krisläge på tre veckor - se på vad ni säger idag; att det krävts 11 år att reda upp soppan... Jag är förvånad över att de försöker, och nedslagen av att det finns individer som går på det...
Slutligen skulle det vara intressant att höra Persson erkänna att 90-talets kris inte var borgarnas fel, utan att det politiska ansvaren för krisen ligger på Socialdemokraterna. Men det går nog inte få ett vettigt svar ur arbetarpartiets ledare efter att han köpt ett gods för flera miljoner...
Om man inte känner till knepen man kan ta till för att öka förtroendet, litar man bara mer på honom, men för oss som genomskådar Persson blir det rent löjeväckande när han tar av sig glasögonen för att "släppa folk in på livet". Men Reinfeldt tacklade honom bra och höjde aldrig rösten och han blev aldrig märkbart störd. Det var bra att Reinfeldt tog upp sossarnas skattesänkningar för höginkomsttagarna, men man är ute på tunn is när man börjar tala om verkliga siffror i skattelättnader för debattmotståndaren - 100 000 kronor om året i sänkning för tillexempel partiledarna själva... Det kändes ändå som att det fungerade.
Persson, Persson, Persson... Nu gjorde du det igen... Du sa att ni har fått reda upp den ekonomiska kris som högerregeringen skapade i början av nittiotalet. Lägg av för fan! Du om någon borde inse att det är omöjligt att göra sådana förändringar på tre år. Det som skedde var, och det vet du - men du försöker övertyga folket om nåt annat, att haela västvärlden gick in i en depressionsliknande lågkonjunktur, vilken föregicks av en högkonjunktur av dittills osedda mått. Ekonomin var på väg upp praktiskt taget hela efterkrigstiden, men det var 1985 som dödsstöten sattes in av Palmes regering; Avregleringen av kreditmarknaden och borttagandet av bankernas utlåningstak. Fastighetspriserna började falla redan 1990 och den allmänna krisen var oundviklig redan vid årsskiftet 1990-91. Som ett litet exempel var Nordbankens kreditförluster år 1990 4,2 miljarder kronor.
En intressant iakttagelse i sammanhanget är det ekonomiska läget i landet på sensommaren 1994. Arbetslösheten hade ökat lavinartat och budgetunderskottet blev större och större, men i augusti hade arbetslösheten börjat komma under kontroll och ökade inte längre smtidigt som budgetunderskottet var på väg att stabiliseras. Men jag har hört Persson säga förut att det är deras förtjänst att arbetslösheten sjönk i slutet på 94 och början av 95. Inte ens Sossarna klarar vända ett krisläge på tre veckor - se på vad ni säger idag; att det krävts 11 år att reda upp soppan... Jag är förvånad över att de försöker, och nedslagen av att det finns individer som går på det...
Slutligen skulle det vara intressant att höra Persson erkänna att 90-talets kris inte var borgarnas fel, utan att det politiska ansvaren för krisen ligger på Socialdemokraterna. Men det går nog inte få ett vettigt svar ur arbetarpartiets ledare efter att han köpt ett gods för flera miljoner...